lördag 5 november 2016

Hårklippning

I somras skrev jag ett inlägg om hårvård.
Då funderade jag över det där med att själv sköta klippningen av en kort frisyr.
Lättast hade väl varit att med trimmer köra av allt på samma längd.
Men så vill jag inte ha det i dagsläget (men man ska aldrig säga aldrig...!!)
Så hur har det nu gått då, sedan jag klippte mig kort där i juni, juli någonting?!

Först och främst var jag inte helt nöjd med frisyren jag fick vid frisörklippet.
Och det handlar inte något om att frisören inte var tillräckligt bra på sitt yrke,
utan mer om att jag inte riktigt visste vilken frisyr jag skulle ha.
Vad jag skulle komma att trivas med.
Hur mitt hår skulle falla vid olika frisyrer och sånt där.

Vartefter håret växte så klippte jag ner det kring öronen och lite ikring.
Tog lite i luggen nu och då.
Inte så svårt att göra på sig själv, då det bara är att stå framför en spegel och klippa försiktigt.
Och prova sig fram. Ta lite mer här och lite där.
Och jag blev mer och mer nöjd med frisyren som växte fram.
Men så började det bli för långt där bak.
Och det är nu vi kommer till det svåra.
Att klippa det man inte ser i spegeln.

Jag provade men tyckte det var svårt och höll på att ge upp.
Jag var mycket nära att ta kontakt med frisören igen.
MEN - bara ETT försök till...!
Ja, jag är envis och har liiite svårt att ge mig...
Ibland på gott, ibland på ont!
Denna gången åkte hundtrimmern fram.
Och med den finns ungefär två lägen - helrakat eller 1/2-1 cm nånting.
Sen kan man ju också välja att hålla den olika långt från kroppen, men också svårare att få det jämnlångt då.

Jag körde på med det sistnämnda.
Blev väl kort på sina ställen.
Lite ojämnt här och där.
Jag fick klippa till med saxen ett par gånger till efteråt.
Jag blev väl inte helt nöjd, fast jag vågade i alla fall dyka upp på jobbet dagarna inpå.

Men så fortsatte då håret växa och efter bara några dagar syntes inte ojämnheterna lika mycket och sedan dess har jag varit väldigt nöjd.
Och jag tänker att övning ger färdighet, så fortsätter jag klippa mig själv så går det kanske riktigt bra och snabbt en vacker dag.
Värt att prova i alla fall!
Och skulle det skita sig helt någon gång så är det väl bara att ringa på hos grannen, frisören och be om hjälp att rädda det som räddas kan.

För övrigt så lägger jag bara mindre och mindre tid på mitt hår.
Med denna frisyr jag har nu så behöver jag vissa dagar knappt göra något innan jag visar mig ute.
Och med det så blir jag bara mer och mer bekväm och mindre och mindre intresserad av att gå tillbaka till ett "vanligt liv"

3 kommentarer:

  1. Att klippa sig med hundtrimmer i nacken låter spännande. Fast tydligast i den bilden är en hund som med stora ögon blickar upp mot matte och tänker: "Vad i helvete...?"

    SvaraRadera
  2. Du är modig, du!

    Jag har kört helrakat en gång när jag var ung. Det var innan det blev modernt med skinheads. Det lustiga var när håret hade växt ut någon centimeter. Då blev det som kardborre och mössan fäste som limmad på huvudet.

    SvaraRadera
  3. Ja fördelen med hår är ju att det alltid växer ut igen och det ganska fort. Så du får ju fler tillfällen till övning :)

    SvaraRadera