Som bekant så sover jag i köket sedan en tid tillbaka och jag sover numer riktigt gott där på soffan.
Det har blivit ett prov på ännu enklare leverne och jag har börjat gilla rutinen att på kvällen plocka undan prydnadskuddarna och fram med stolen som fötterna får vila på när jag vill sträcka ut mig i hela min längd.
Under min lediga tid på dagarna varvar jag fix i köket och farstun med trädgårdsarbete och undanröjning från sängen.
Så det går framåt, sakta och ganska säkert.
Har tänkt att dottern kanske snart vant sig vid att ha sovrummet för sig själv och önskar att jag förblir i köket.
Hon är ju faktiskt tolv snart, så det vore väl inte så konstigt om hon inte vill dela sovrum med sin mamma.
Men ikväll frågade hon om jag inte kunde skynda mig att få bort från sängen "för det är tråkigt att inte ha någon rumskompis"
Där ser man!
Jag får nog sätta fart att röja nu då, så hon inte hinner ångra sig ;)
Så rart! Det gav väl rätta motivationen, eller vad?
SvaraRadera