Mer om skuldfriresan

Häromsistens när jag skrev om min skuldfriresa som snart är till ända,
alltså att jag kommit fram till målet - skuldfri, fick jag många kommentarer (Stort TACK för dem - alltid uppmuntrande att få hejjarop!) och bland annat Frivid42 lämnade en länk till ett inlägg han skrivit i ämnet.
Det kan ni läsa HÄR.

Inlägget sätter delvis ord på vad jag känner, samt att läsa alla kommentarer var intressant och fick mig att tänka vidare på varför vi tar olika beslut.
Och det finns naturligtvis många olika orsaker till det, men bland annat beror det på att vi alla har mer eller mindre olika förutsättningar och olika erfarenheter.

Jag har inga pengar sparade i aktier eller fonder.
Om man inte räknar pensionen - och ska jag erkänna så är jag så dåligt insatt i de pengarna i dagsläget, att jag jag inte tänker på dem alls - liksom "de finns inte" (strutssymtom Allan!)

Så, varför har det varit viktigt för mig att bli skuldfri istället för att bygga upp "en pengamaskin" som det så fint kallas?
Jo, alla mina tre lån som jag under denna skuldfriresa har betalt av är lånade av familjemedlemmar.
De har inte haft bråttom med att få tillbaka dem, men det känns inte bra att sitta med de lånen, som jag tror att ni alla förstår!

Någon gång förra året hade jag tanken på att framförallt lösa det större lånet genom att ta ett lån hos banken, så jag gick dit och pratade med dem.
Och vet ni?
Det var inga problem för mig att få låna de 100.000 som jag behövde.
MEN de gav mig en ränta på runt 6%
Ja, SEX procent!!!
Rena konsumtionslånet!
De tog inte alls hänsyn till att det var en fastighet jag skulle köpa.
Jag är inte skriven här, så det är ju en fritidsfastighet (en väldigt speciell sådan - att de inte ens tittade på det - blir nästan imponerad...!) men även sådana får man normalt låna till med betydligt bättre ränta än vad de erbjöd mig.
Att min inkomst är låg hör väl säkert bland annat till att de tog ett sådant beslut, MEN jag tycker också de borde titta på mitt sparkonto där jag då satt av mellan 5,000 och 9,000 kr/månad under ganska många månader. Samt att jag hade andra buffertkonton.
Där syntes det väl att min ekonomi var i god kondition?!

Behöver jag säga att jag blev både förvånad och ARG!
Visst kunde jag ha gått vidare till fler banker, men jag orkade inte (hände en del annat i livet då som tog energin från mig), utan istället tänkte jag att jag minsann klarar mig utan dem!
Och nu är jag ju glad för det, för istället gick jag hem och jobbade ännu hårdare för att få ihop de pengarna jag behövde, så nu blir jag skuldfri tidigare än om banken varit inblandad!
Och en del av det som skulle ha gått till att betala räntor till banken får nu istället mina närstående ta del av.
För har jag fått låna pengar i denna storleksordningen, på obestämd framtid, så lämnar jag alltid tillbaka med råge fastän det inte varit avtalat om något sånt!

Så, i slutändan - alla nöjda och glada!
(utom möjligen banken, men de bryr jag mig inte om!!)