måndag 1 juni 2015

Tankevurpa?!

I helgen var jag bortrest.
Åkte snålskjuts med päronen, typ.
Var på 35-års kalas.
Och vi sov hos födelsedagsbarnet, min syster.

Så, när gästerna gått hem och de flesta i huset gått och lagt sig blev jag, min syster och svåger sittande uppe med varsitt glas vin/öl.
Samtalet svängde hit och dit mellan olika ämnen.
Det var allvar och det var skämt och skratt.

Plötsligt satt vi och pratade om mitt boende och jag fick olika tips av svågern.
Tips och råd jag inte bett om.
"Så här skulle jag ha gjort om jag var du..."
Och då var mitt enkla svar "Ja, men först ska jag bli skuldfri"
Min syster vet sedan tidigare om detta mål, men det hade visst inte nått svågern...
...utan han brast ut i gapskratt och säger:
"Du kommer vara först i Sverige med att bli skuldfri! ...
...eller i alla fall bland de hundra första!"

Jag blev lite förvånad över denna reaktion från honom.
Jag är inte direkt insatt i deras ekonomi, men jag tror att den är ganska ordnad.
Fast uppenbart blev det att de inte är skuldfria, långt ifrån.
Men ekonomin borde se ganska bra ut, eller kanske är det bara som jag har trott.

Han köpte ett hus från släkten för många år sedan och har renoverat lite enkelt nu och då genom åren.
Inga lyxrenoveringar eller så.
Han ärvde ett sommarställe, skog och även en ö när hans far gick bort, fast detta tror jag bestämt att han äger tillsammans med sin bror.
De är två vuxna i hushållet som jobbar hundra procent.
De har ett gemensamt yngre barn och det finns två yngre tonårsbarn på halvtid i hemmet.
De reser lite inom Sverige på semester mm. (inte nåt direkt utomlands)
Ok, de har två ganska nya bilar.
Men annars lever de inte direkt överflödigt även om de inte snålar heller.
Ganska dyra presenter tycker jag det låter som de köper inom familjen.

Men att bli skuldfria finns visst inte på kartan.
Han var också väldigt rädd att prata ekonomi.
Han höll nästan för öronen och sa "jag vill inte höra några siffror"
när jag försökte förklara lite för honom om min situation genom åren.
Men alltså, sååå farligt är det väl inte?
Det var ju inte så att jag försökte pressa honom på siffror.

Vidare ifrågasatte han mina val.
Han var orolig för min dotters framtid.
Och när jag sa att jag har tänkt på olika alternativ inför nya tider med tonåring i hemmet och att ett alternativ är att hyra lägenhet under några år, om det då känns bäst för oss,
så nappade han direkt, "Ja, det måste du göra" (typ genast...)
Men, hallåååå, min dotter vill inte flytta i dagsläget,
så varför ska han bestämma att vi måste hyra lägenhet så fort som möjligt?!

Det jag reagerar på mest i detta är att han tror att det är ok att gå på mig och ifrågasätta och tala om vad som är bäst osv.
Men jag undrar vad han tyckt ifall jag sagt att han borde göra något åt sin familjesituation.
De har problem med yngsta barnet - han surar, blir arg, vägrar äta, när han väl äter är det enformigt, han fungerar dåligt på dagis med barn i sin egen ålder eller yngre och det var problem från dag ett.
Och hans två äldre barn är det inte heller problemfritt med.
Kanske hade hans barn mått bra om han ägnat dem mer tid exempelvis.

Men det är så det är.
Han lever normalt och då är allt i sin ordning, även oordningen.
Jag lever udda och då ska man i förtid lösa eventuellt kommande problem.
Och helst lösa dem med att leva mer enligt normen.
För visst mår alla barn bäst av att leva i en "vanlig" bostad och med förälder som måste jobba 100% för att ha råd med det boendet och livet?!

10 kommentarer:

  1. Mansplaining... han ser det som naturligt att förklara för dig hur du ska göra, och är inte intresserad av att lyssna på dig. Han vet ju förstås bäst!

    Nää, lev du ditt liv som du vill. Du verkar både stark och klok och det är intressant att följa din blogg!
    //I.

    SvaraRadera
  2. Det verkar ha bilvit en sanning i Sverige att "det är omöjligt att bli skuldfri" lite som att det är omöjligt att spara och ha pengar över fram till den 25:e. Vi som har sett igenom dessa tunna argument får kämpa på tvärs med strömmen,
    http://frivid42.com/2015/04/06/att-leva-annorlunda-forsok-inte-simma-rakt-mot-strommen/

    SvaraRadera
  3. Det är lättare att (muntligt) lösa andras problem än att orka ta itu med sina egna...

    Jag är också skuldfri, så jag är med dig på listan!

    SvaraRadera
  4. Vilken underlig inställning från svågern, att bara rakt av förkasta dej och ditt.. Jag vet ganska många som är eller aktivt håller på och gör sig skuldfria OCH som äger hus, andra fastigheter, dyra bilar, åker på semestrar utomlands osv...

    Lösningen och lyckan för (alla) barn är inte att bo i villa, som din syster och svåger. Det finns lyckliga barn som bor i små och stora bostäder, som bor på båtar och i slott, hos sin Mormor, i storfamilj eller varannan vecka hos ena eller andra föräldern...

    Sen vill ju inte alla bli skuldfria, de ser inte skuldFRI som något eftersträvansvärt...

    SvaraRadera
  5. Lyssna på din svåger han är engagerad och menar bara väl . Hans liv är inte ditt goda råd ta det med humor inget annat synd om din syster när du inte kan se att han menar bara väl .....lyssna respekt åt båda håll men mest för din syster för hans liv är hennes . Kanske har jag fel men ligger det annat bakom .....dina ord som inte skrivs andas något

    SvaraRadera
  6. Den som är satt i skuld är inte fri. För mig är friheten viktig. Jag äger en del men har inga skulder. Tycker t o m att ägandet känns alltför bundet och ansvarstyngt ibland. Tänker i emellanåt att jag hyr ett rum med tillgång till kök för att slippa oroa mig för nödvändiga renoveringar och dylikt! Samtidigt kan jag tycka att livet skulle bli tråkigt utan att äga något, skulle antagligen oroa mig för något annat då! Din svåger sitter antagligen fast i sitt liv och vill inte höra talas om, att det kan finnas andra sätt att leva.elsa

    SvaraRadera
  7. Känner mig också udda för att jag är skuldfri! Har ifs aldrig haft annat än bostadslån men nu när jag hyr och kan gå ner i arbetstid, oj vad folk har problem med det!"Ska du inte köpa bostad, det är ju att kasta pengar i sjön att hyra" Fattar inte varför folk har problem med det. Dessutom har jag en mille på banken, fast det vet ju ingen. Fast om dom visste, oj dom skulle väl tro att jag fifflat. Sparat och investerat i aktier om nu någon undrar. Så kan man bli mer fri, en mille i buffert, skuldfri och fantastisk hyresrätt precis där man vill bo. Har dessutom ärvt ett mindre hus på landet, självklart även det klart och betalt. Så strunta du i dessa gnällspikar, du gör rätt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fattar precis varför folk har problem med det. Det tar hårt att se andra som kan och har styrkan att bryta sig loss från "jobba-konsumera-jobba mera för att ha råd att konsumera mera-karusellen" som snurrar snabbare och snabbare.

      Grattis förresten, det låter toppen och jag är full av beundran över hur bra du har ordnat det för dig!

      Radera
  8. Charmig svåger :)

    Jag har lärt mig att ju mindre man säger till andra om sitt sparande, desto bättre mår man. Man får så mycket märkliga råd och åsikter man inte bett om. Vi har en liknande kille i bekanskapskretsen som till och med figurerat i min blogg ett par gånger. Han hånskrattar åt nästan allt jag gör, det spelar ingen roll om jag handlar billigt på extrapris eller om jag satsar på dyr kvalitet. Det roliga är tydligen att jag vill spara för framtiden och det är tydligen fritt fram att skämta och larva sig samtidigt som han själv sitter råtajt ekonomiskt. Den typen av person som tycker att det är en toppenidé att ta mer bostadslån för att finansiera utlandsresor och bilbyten hit och dit. Knappast typen varken du eller jag vill ha ekonomisk rådgivning av :)

    SvaraRadera
  9. Tack för din semesterhälsning! Idag har jag legat och solat på balkongen i styv kuling - insvept i en sovsäck. Hoppas vädret bättrar sig så du får fina veckor i din hängmatta. Jag önskar dig riktigt skön semester!

    Förresten, här har du läsning som kanske vore nåt för svågern: http://blogg.avanza.se/hemberg/2015/06/04/ingves-oro-befogad/

    SvaraRadera